Just nu känns det som att hela min värld mer eller mindre faller isär.
Vissa saker är löjliga men det är as jobbigt nu, och minsta lilla blir mycket större än vad det ska vara.

Jag är sjuk. Det är en sjukdom i min mage som de inte vet vad det är, eller de vet men det finns inget säkert "bevis" förutom alla symptom.
Jag försöker vara stark och inte låta smärtorna, tröttheten, utmattningen och allt jobbigt ta överhanden. Men min styrka börjar ta slut känns det som.

Jag har mens. Det gör så ont att jag knappt kan röra mig och tabletter dom hjälper inte. Och det är bara en massa överflödiga hormoner som flyger runt i kroppen högt och lågt. Jag känner mig som ett monster.

Min navel är missbildad. Jag tog bort plåsterna från operationen. Och min navel ser missbildad ut, min mamma säger att det kommer se normalt ut sen. Men det tror jag inte, och jag vill inte ha en missbildad navel som jag måste skämmas för i resten av mitt liv.

Min navel piercing har växt igen. Japp och det känns riktigt jävla piss dåligt!
I flera år tjatade jag på mina föräldrar om att få ta hål i naveln. Tillslut så fick jag, då var jag tvungen att vänta på att min lever skulle bli frisk. Sen när jag väl tagit hål så växer det igen för att jag opereras.
Så nu måste jag ta om hålet.

Känns väl inte bättre men jag var tvungen att skriva av mig lite.