Sov inte alls bra inatt.
Och det känns fortfarande inte alls bra.
S är ute och springer just nu. Så passar på att blogga.
jag orkar inte tänka, jag vill bara gråta.
Det känns som att sluta nian igen och börja om med precis allt.
Det känns som en sån fjantig grej, men det var en trygghet att ha lärare som stöttade och förstog hur allt låg till och att jag inte klarade av att vara i skolan precis som alla andra. Nu vet jag ju inte hur det blir längre.

HEJDÅ