Den sista veckan har jag tänkt otroligt mycket på mig och min mage.
Hur den har ändrat mitt liv, och har ändrat mig.

Jag tror att jag alltid har haft en sjukdom i magen, men det har inte brutit ut på riktigt förrns nu. När jag tänker tillbaka så minns jag alltid att jag ofta har haft ont i magen. Men aldrig så som nu.
Jag fick aldrig bara lite ont i magen det var alltid jätte ont.
Och nu har jag lärt mig leva med smärtor dag ut och dag in.

Jag minns när jag insåg att det nog var något fel med magen.
Det var sommaren 2007, jag låg i S säng och det högg till i magen. Nere i vänster sida. Det hade hänt ganska ofta sista tiden. Men nu så gjorde det fasansfullt ont. Och S undrade vad det var, jag berättade och han tjatade om doktorn. Envis som jag är vägrade jag.
Trodde att det skulle gå över. I september fick mamma ringa doktorn för jag klarade inte av att gå i skolan ordentligt.
Ingen allergi, ingen oro, ingen urinvägsinfektion. Och ett antal andra grejer. Besök hos ett antal doktorer.
I november blev jag riktigt hemskt sjuk och jag trodde att jag skulle dö. Urinvägsinfektion sa dom först men det var ett hemskt virus. Det var en lättnad och en tyngd på samma gång när vi fick det beskedet. Jag grät i 2 dagar.
6 månader tog det innan jag blev friskförklarad.
Nu trodde jag att jag var frisk. Önska kunde jag alltid.
I augusti hade smärtorna och problemen inte försvunnit. Så vi sökte till gyn igen. Där jag har min underbara läkare Ann Christine.
Opererades i november. Och nu ska vi till barnkliniken efter jul.

Jag vill inte vara sjuk!
Det syns inte utanpå, och jag har inte en diagnos än.
Men jag är sjuk, även om jag hatar att säga det.
För att må som jag mår och leva med smärtor som jag gör är inte normalt.
Jag hatar hur jag inte kan göra vad jag vill, när jag vill. För att jag är rädd för att smärtorna ska komma så jag inte kan röra mig.
Och jag hatar läkarna som inte lyssnar. Jag har alla symptom. Men jag måste ändå utredas ytterligare.
Och jag hatar alla andra som inte tror på mig. Jag tycker inte det är roligt att ha det så här, och alla undersökningar skulle jag knappast utsätta mig för om det inte var på riktigt.

S säger att det här har gjort mig starkare.
Mycket möjligt att det har.
Men jag vill vara mig själv igen..